ismaraOm drygt en månad springer jag Baikal Ice Marathon, ett lopp långt bort i Sibirien, nära mongoliska gränsen, som går tvärs över Bajkalsjöns is. Loppet skiljer sig en hel del från andra maraton jag har sprungit. Underlaget, för det första, är nytt för mig i långloppsammanhang – att springa på is och snö är annorlunda än att springa på asfalt. Temperaturen ska man kanske också säga något om – loppet startar normalt i cirka 20 minusgrader, temperaturen stiger sedan för att ligga runt 5 minus vid målgång. Vädret är ofta klart, och det sägs att man kan få sig en hygglig bränna efter att man plockat av sig den balaklava (rånarluva) som det är smart att inleda loppet med.

Utrustning, ja. Häromdagen var förhållandena i Stockholm tillräckligt sibiriska för att testa en längre sträcka på is, och jag sprang motsvarande en halvmara på sjön Trekantens is, i minus 13 grader vid start.

Några observationer:

★ Jag kommer att behöva ytterligare ett lager, med skalplagg, utöver de tre jag hade på mig (funktionsplagg + underställ + vindställ).

★ Jag kommer att ta med mig en löparryggsäck att förvara kläder i under senare delen av loppet.

★ Balaklavan är absolut nödvändig, särskilt eftersom det kommer att vara betydligt blåsigare på Bajkalsjön än vid Liljeholmen. Motvind och snövallar, i den mån det förekommer (varierar tydligen) är det jag tänker mig kan bli det jobbigaste jämfört med ett vanligt asfaltsmaraton.

★ Jag är väldigt nöjd med mina Icebug, men dubbade skor i kombination med is ger en mer stum upplevelse än jag är van vid, och de krampkänningar i vaderna som jag normalt får strax före målgång i ett maraton dök nu upp redan vid 19 kilometer. Över huvud taget känns det ännu viktigare än vanligt att tänka på ett bra löpsteg. Underlaget kräver helt klart mer muskelarbete, det är lite tyngre och går lite långsammare.

Med tanke på att det var första längre rundan sedan Dublin Marathon i oktober kändes det dock riktigt bra, och med tanke på att värme(slag) historiskt sett varit min akilleshäl vid långlopp så känns det helt okej med kylan. Inte för att jag har några tävlingsambitioner – målet är att helskinnad komma över sjön – men förhoppningsvis kan träning på is ge mig lite edge jämfört med de kontinentaleuropéer som dominerar bland de runt hundra löparna (enligt arrangören är jag den förste svensk som deltar i loppet). Rekordtiden (damer) på sträckan har dock en löpare från Australien som aldrig hade sett snö (utan tränat på sand), så man kanske inte ska överskatta isträningen. Well, vi får se. Uppdateringar kommer. Om någon van vinterlöpare därute har tips om allt från kläder till löpteknik mottas detta tacksamt.

, , , , , , , , , ,

Comment (1)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *