Texten publicerades ursprungligen som en krönika i Dagens Media.

Då och då börjar det snackas om en ny medievärldens heliga Graal som ska lösa allt för alla. En idé från tyckarkollektivet (i vilket jag numera ingår, oh the horror) som väl genomförd ska ta hand om alla problem. Ett tag var ”läsarmedverkan” begreppet à la mode, under en period var det ”realtid” som skulle fixa krisen.

När framtidens tidning diskuteras numera är ”personalisering”, anpassning till individer, ett begrepp som rätt ofta dyker upp. Grundidén på det redaktionella området är följande; när man har de tekniska förutsättningarna att billigt skapa personligt anpassade digitalmedier för alla besökare, och därmed medier som blir mer relevanta för den enskilde, har man mycket bättre förutsättningar att hävda sig i den allt hårdare konkurrensen om folks tid.

Så långt allt väl. Men som så ofta annars har det visat sig vara betydligt svårare att lyckas med detta än det ”borde” vara. Hur kommer det sig att en på pappret så perfekt idé – vi fixar så att du förses med viktigaste nyheterna i ämnena som intresserar dig mest – visat sig så svår att få snurr på? På den utmärkta fråga/svar­sajten Quora.com, som ofta befolkas av de som kan allra mest i ett ämne, finns en riktigt bra tråd på ämnet som fortfarande håller trots att många av posterna här nästan två år på nacken. Där vittnar flera grundare av nyhetsstartups om svårigheterna med att lyckas med ”personaliserade” nyhetstjänster. Några av slutsatserna om varför:

★ Nyheter har kort bäst före­datum. Om man rekommenderas en nyhet som är 24 timmar gammal spelar det inte så stor roll hur relevant den är för dig.

★ Vilka nyheter dina vänner intresserar sig för är inte en jättestark indikator på vilka nyheter du vill läsa, därför är det svårt att luta sig mot data från den ”sociala grafen”.

★ För många är tröskeln att sätta sig ned och själv bygga en anpassning, välja ämnen och källor, lite för hög.

★ Nyhetskonsumenter som bygger en egen anpassning eller använder en nyhetstjänst som baseras på tidigare beteende fortsätter ändå att läsa andra nyhetskällor, och kommer uppleva den anpassade tjänsten som full av upprepningar.

★ Techmemegrundaren Gabe Rivera hävdar att det behövs betydligt bättre algoritmer för att på allvar utmana mer traditionella nyhetsmediers redaktörsskap och mix. ”Anledningarna till att man plötsligt blir intresserad eller ointresserad av ett ämne är komplicerade och svåra att simulera med algoritmer. Man kan till och med säga att det går att lösa bara när vi har verklig artificiell intelligens”, skriver han.

Samtidigt kan man argumentera för att det redan finns riktigt lyckade exempel, nämligen Twitter och Facebook. Twitterflödet kan liknas vid en nyhetskanal byggd på personligt urval och kan göra ett alldeles strålande jobb som primär nyhetskälla. Facebookalgoritmen Edgerank, som sorterar ditt flöde baserat på tidigare beteende, tycker jag kan vara helt vansinnigt effektiv. Ibland kommer jag på mig själv med att intressera mig för nästan allt som presenteras i mitt flöde, även om det så klart är en hel del annat än vanliga nyheter.

Så hur ska traditionella medier förhålla sig till detta? Att låta nyhetskonsumenten välja bort ämnesblock är inte okomplicerat, eftersom till exempel ekonominyheter som genererar högre annonsintäkter kan vara viktiga av affärsmässiga skäl. Om man inte aggregerar innehåll från andra medier kan också det egna utbudet upplevas som alldeles för tunt när läsaren filtrerar flödet.

Sedan finns publicistiska aspekter – är det ok att läsaren ”slipper” viktiga uppdateringar om Syrien? Samtidigt måste man förhålla sig till faktumet att en allt större andel av konsumenterna vänjer sig vid att serveras anpassad information. Det enkla svaret tror jag är att låta delar av sajten eller appen bygga på anpassning, ett spår flera redan testar. För andra är det hög tid att börja laborera.

, , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *