Ett syfte med En perfekt natt är att avliva en rad myter om sömn, flera så starka att de upphöjts till normer som mer eller mindre styr våra liv. Med risk för att låta pompös; med rätt kunskaper om sömn, och ett mer vetenskapligt förhållningssätt, får vi ett mer tolerant samhälle där fler mår mycket bättre – alla som läst min bok vet att sömn har en mycket större betydelse för våra vakna liv än vi normalt tänker oss. Här listar jag några vanliga missuppfattningar om sömn och sömnbeteende som gör livet sämre för många, och förklarar varför de inte stämmer.

✭ Tonåringar är odisciplinerade och lata. Den mest drastiska förändringen i kronotyp (om en person är morgon- eller kvällsperson) under en livstid infaller i puberteten, då den biologiska klockan flyttas fram flera timmar vilket plötsligt ger betydligt senare vanor. Detta är inget som icke-tonåringar brukar bry sig om eller respektera i någon större omfattning, antagandet brukar istället vara att tonåringar är odisciplinerade typer som inte kan komma i säng och stiga upp i rimlig tid. Självklart finns enskilda tonåringar som är lata och odisciplinerade (liksom i alla andra grupper), men att döma kollektivet på det här sättet är helt enkelt fel. Att tonåringarnas plötsligt senare vanor är av biologiskt ursprung är nämligen ställt bortom allt rimligt tvivel, liksom att prestation och mående förbättras på nästan alla mätbara sätt om man flyttar fram starttid för skolan med så lite som en timme. Mer om studier på området i min bok.

✭ Morgonpersoner får mer gjort än lata sjusovare. Hur mycket en person behöver sova och när en person helst och bäst gör det är två oberoende variabler. En utpräglad morgonperson kan visserligen stiga upp några timmar tidigare än kollegorna och beta av mejlkorgen, men kvällspersoner har alla möjligheter att göra nytta på kvällen eller natten när morgonpersonen sover. Vår syn på ett väldigt tidigt uppstigande som moraliskt överlägset hör hemma i det förindustriella samhället, utan elektriskt ljus och modern kommunikation. Den otidsenliga attityden borde slängas i sopkorgen – normer av den här typen tvingar in många i sömnmönster som inte passar dem och gör att de mår och presterar betydligt sämre än de skulle kunna göra.

✭ Hur mycket vi sover är något vi helt kan välja. ”Sleep is for wimps”, sömn är för veklingar, sa den brittiska premiärministern Margret Thatcher. Hon hade fel. Hur du sover är nämligen inget som reflekterar din karaktär, utan det finns idag forskningsstöd för att vårt sömnbehov är individuellt och biologiskt. Det finns en liten klick som precis som Thatcher verkar klara sig bra på några få timmars sömn per natt, men de är få. Misstaget Thatcher gjorde när hon extrapolerade sitt eget sömnbehov till att omfatta hela världen är vanligt. Men att din chef klarar sig på fyra timmar per natt behöver inte betyda att du gör det.

✭ Vårt sätt att sova är helt förprogrammerat och inget vi kan göra något åt. Att vårt sömnbeteende påverkas av biologiska faktorer betyder inte att vi inte kan göra något åt det – det finns mängder av sätt att med livsstil göra sömn bättre och mer effektiv. Ett exempel är hur kvällspersoner som har svårt att somna i rimlig tid kan bli tidigare i sina vanor genom att se till att få ordentligt med dagsljus, med en biologisk klocka som är bättre synkroniserad med soldygnet.

✭ Sömn före midnatt är värd mer än annan sömn. Det här är en uppfattning som jag stött på vid flera tillfällen när jag varit ute och föreläst. Missuppfattningen springer säkert ur samma norm som utan grund pekar ut morgontidiga som moraliskt överlägsna, men har inget forskningsstöd. Det är visserligen så att sömnen under nattens första halva är djupare, med större andel djupsömn än under nattens andra halva. Men om nattsömnen börjar klockan 22, vid midnatt eller klockan 01 har ingen betydelse i sammanhanget.

En perfekt natt, Kronotyp, Margaret Thatcher, Normer, Psykologi, Sömn, Sömnbeteende, Tonåringar