Jag läste Churchills ”My Early Life”. Han föds, växer upp, blir samväldesmästare i hästpolo, deltar i en invasion av Afghanistan, jobbar som krigskorrespondent på Kuba, deltar i historiens sista stora kavallerichock i Sudan, blir krigskorrespondent igen i Sydafrika där han tas krigsfånge av boerna, rymmer genom fiendeland till Mocambique och återvänder till London som hjälte där han bestämmer sig för att satsa på en karriär som politiker och blir invald i parlamentet. Då hade han skrivit sex böcker. Och han var 25. Det är vad man ska bencha sig själv mot.
Texten ovan skrev Erik Hörnfeldt i en mejltråd som handlade om vad som ska räknas som imponerande prestation vid unga år (och vad som i sammanhanget ska räknas som unga år). Nu kan man i och för sig misstänka att Churchill hade bättre yttre förutsättningar än många andra för att högprestera (för att använda begreppet defensivt), men det finns definitivt något väldigt inspirerande och kanske aningen prestationsångestframkallande över den här sortens renässanspersoner.
Så häromdagen postade Erik en länk med ett nutida exempel som träffsäkert kännetecknas som en svensk Forrest Gump. Missa inte den underbara (säkert långt ifrån avslutade) storyn om entreprenören 0ch mångsysslaren (sällan har uttrycket känts så träffande) Lars Liljeryd. För att nämna något – Lars skaffade sig nyligen körkort till den gamla sovjetiska stridsvagnen T-55.