Eftersom jag gillar sci-fi har jag dragit igång ett privat litet projekt – att läsa alla böcker som tilldelats science fiction-litteraturpriserna Hugo och Nebula. Romanerna alltså, inte novellerna.
De dubbelt prisbelönta böckerna har kvalitetsgaranti i en genre där andelen kvalitetsböcker annars är ganska liten. Till exempel listade Time min absoluta sci-fi-favorit från senare år, Hugo/Nebula-belönta ”The Windup Girl” av Paolo Bacigalupi (@paolobacigalupi på Twitter), som en av världens tio bästa nya romaner alla kategorier år 2009. Och ungefär den klassen håller Hugo/Nebula-vinnarna, med vissa variationer så klart – än så länge har jag inte blivit jättebesviken.
Listan på samtliga dubbelvinnare hittas på Wikipedia. Rätt många har jag läst sedan tidigare – av klassikerna är min favorit helt klart Ursula Leguins makalösa ”The Left Hand of Darkness” – och senast ut i den här vändan var amerikanen Joe Haldemans ”The Forever War”. Habil kvalitets-sci fi, i den något sämre änden av Hugo/Nebula-skalan. Men det som slog mig när jag läste den var att alla med minsta intresse för ny teknik verkligen borde läsa de här böckerna – sannolikheten är rätt stor att du stöter på åtminstone något som blir del av din vardag i en hyfsat nära framtid.
I just ”The Forever War” från 1975, som utspelar sig på jorden och på andra håll i en rad olika framtider, beskrivs exempelvis kort ett betalsystem som inte ligger jättelångt från iZettle.
I Orson Scott Cards ”Ender’s Game” förekommer skärmteknik som ligger nära TAT:s samtida (nåja, det här fantastiska klippet har ett par år på nacken) vision och – mest intressant av allt – något besläktat med internet (i boken kallat ”The Nets”) så som det fungerar idag, komplett med sociala nätverk (dock inte öppet på samma sätt). Nu har ju internet visserligen en historia som sträcker sig längre bakåt än 1985, men Cards vision låg på många sätt långt före sin tid. På den punkten ska man tillägga att andra kommit med ganska goda gissningar om framtiden, exempelvis Arthur C Clarke i den här intervjun.
I ett blogginlägg som Nicklas Lundblad nyligen postade konstaterade han att just internet verkar vara en vit fläck i äldre, klassisk sci-fi, och det har han helt rätt i – den enda riktigt tidiga förutsägelsen kom som Lundblad skriver från Paul Otlet. Men andra prediktioner är som sagt mer träffsäkra, inte bara på teknikområdet – exempelvis landar Haldeman mitt i svensk samtidsdebatt genom att förutspå en framtid där könsneutrala pronomen helt tar över.