Fick en utmaning från Per Åström – här är några frågor och svar om min löpning.

1. Vilken typ av löpare är du?
Jag gillar mest att springa långt, helst 20 km+, även om det kan vara svårt att få tid till längre rundor. Sedan är jag lite av en periodare – springer mycket inför lopp, och kan slöa ihop lite annars. Försöker därför alltid att ha ett lopp på gång så att jag ska hålla i formen.

2. Hur länge har du löpt?
Jag kom inte igång med längre distanser förrän långt in på 2000-talet. Mitt första maraton var väl 2009 eller något sådant.

3. Hur mycket löper du per vecka?
En till två gånger per vecka, ungefär 30 km i veckan har det blivit under våren.

4. Vilket är ditt “feelgood”-tempo?
Jag vill känna att jag verkligen springer snarare än lunkar, och har ett naturligt tempo runt 5 min/km. Vid längre distanser springer jag ofta långsammare, men det förekommer att jag kör halvmaradistanser runt 5.  Jag är nog mer uthållig än snabb, tempomässigt är jag en rätt genomsnittlig motionslöpare, med en bästa maratontid på 3:47.

5. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Mobilen, för Runkeeper och musik som jag älskar att lyssna på när jag springer. Jag är musikintresserad och löpningen är för mig lite av en helig musikstund. Jag kör en ultra över två dagar i sommar och har köpt ett portabelt extrabatteri för att klara den biten.

6. Varför springer du?
Här skulle jag kunna skriva en uppsats. Jag pluggar till psykolog och med den kunskap jag nu har om löpningens positiva effekter – fysiologiskt, för kognitiv kapacitet, humör, mående, hälsa på kort och lång sikt – vore det omöjligt att låta bli. Löpningen gör mig till en bättre version av mig själv som är gladare, smartare och orkar mer.

På en lite mer filosofisk nivå har jag precis samma upplevelse som japanske författaren Haruki Murakami som säger det bättre än jag kan: ”Att ta ut sig själv till fullo inom ramen för sina individuella begränsningar ; det är löpningens kärna och en metafor för livet…”. Precis så är det för mig – särskilt de längre tuffa distanserna och hur jag klarat av dem är något jag tar med mig till livet utanför löpningen. Det stärker mig i många andra situationer när jag står inför utmaningar. Sedan är löpningen också min meditation – tid för en småbarnsfarsa att umgås lite med sig själv. Sist men inte minst; jag får en rätt skön biokemisk kick särskilt av längre distanser. Efter en tremilare kan jag gå runt och känna mig mysig i flera dagar.

7. Har du någon gång ljugit för att få springa?
Nej, det har jag nog inte behövt än.

8. Hur ofta köper du löparskor?
Försöker köpa nya ungefär var femtionde mil.

9. Var/hur handlar du din löputrustning?
Mest e-handel, nu när jag vet vilken utrustning jag behöver och vilka skor som funkar.

10. Dygnets bästa springtid?
Jag kan gilla rätt så sena kvällar, 22 till midnatt eller så. Men allt utom väldigt tidiga morgnar funkar.

11. Hur ofta tävlar du?
En eller två gånger om året.

12. Vilken är favoritdistansen?
Tre mil om tid finns och jag slipper känna mig jagad. Jag gillar när jag har tid att lägga mig i gräset och slöa efteråt.

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?
Tror inte det. När det känns som tyngst brukar jag i stället tömma huvudet och koncentrera mig på det mest basala, sinnesintryck. En fot framför den andra, typ.

14. Springer du helst i grupp eller ensam?
Jag gillar att springa själv, men någon gång då och då kan det vara kul med sällskap.

15. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Mycket mat, vatten och sömn. Gärna en lur direkt efteråt om tid finns.

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Då och då kör jag intervaller i backe, och då oftast Västerbron fram och tillbaka ett antal gånger.

17. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Jag gör min första ultra i sommar, och det känns som ett fantastiskt lopp – två gånger knappt sex mil längs den gamla romerska muren, Hadrianus mur, mellan England och Skottland, med tältövernattning på banan. Det är den typen av lopp jag går i gång på, sådana som innehåller en äventyrsdimension och gärna ett som låter mig se något nytt i världen. Förra året sprang jag ett maraton över den frusna Bajkalsjön i Sibirien, så roligt och spännande. Ett lopp på hemmaplan som jag tycker om mycket är Kistaloppet, med underbar atmosfär.

18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Det vore roligt att springa med någon som kunde hjälpa mig att finslipa min teknik, kanske Malin Ewerlöf eller Petra Månström? Det vore också kul att springa något spännande lopp med Fredrik Davidsson, som inte bara är en fantastisk person utan också verkar dela mitt äventyrssinne.

19. Vilka tre till fem löp- eller träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?
Pontus Bjurner och Viktor Munkhammar är två ”riktiga” löpare (till skillnad från mig som är entusiastisk motionär) som jag tycker är grymma, och vars tankar om löpning jag gärna skulle höra mer om. Men är osäker på om de har bloggar. Jag skulle också gärna höra Mattias Persson berätta om sin löpning.

Share →

3 Responses to Varför jag springer

  1. Petra Månström skriver:

    Tack för utmaningen! Känner mig hedrad över att du vill springa med mig :) Fyllde i en liknande utmaning tidigare som kom från Emma Eklund :) http://blog.svd.se/maratonbloggen/2014/04/26/emma-har-utmanat-mig/

Lämna ett svar till Petra Månström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>